Det är aldrig för sent att fortsätta envisas

Det rör sig. Sakta men långsamt så börjar opinionen vända. Från både höger, vänster och överallt annars hörs indignerade rop om att övervakningen gått för långt. Att det inte är värdigt ett samhälle att dess medborgare inte kan förvänta sig att ha något privatliv alls. Att det finns ytterst negativa konsekvenser av att ständigt behöva självcensurera varje ord, handling och kommunikation, eftersom det vid varje punkt finns någon som lyssnar. Eller, än värre, när som helst kan plocka fram dokumentet om en själv och ta del av ens vardag - i dokumenterad detalj.

Det rör sig.

Det är onekligen på tiden. Inte minst som saker håller på att hetta till ordentligt, med allt som följt på Mannings och Snowdens avslöjanden.

För oss som varit med ett tag kan det tyckas lite yrvaket. Som att de borde ha reagerat tidigare. Som att det är för sent att börja nu, när det funnits gott om tidigare tillfällen att haka på tidigare. Som att dessa nykomlingar inte vet bättre, och inte visar tillbörlig respekt för de etablerade i genren.

Det kan kännas så. Det är inte konstruktivt, men det kan kännas så likväl.

En mer pragmatisk approach är att tänka att det aldrig är för sent att få förstärkning, och att kampen inte är över förrän den är vunnen. Alla behövs.

Så när nu opinionen håller på att vända, och yrvakna uppvaknanden sker på löpande band - hälsa dem välkomna. Inkludera dem. Stötta och uppmuntra deras fortsatta informeranden om den vardag vi lever i. Informera dem om vad som görs, vad som har gjorts och vad som kan göras.

Ty det finns mycket kvar att göra. Årtionden av ackumulerade övervakningslagar avskaffar inte sig själva, trots allt.

Bland de som nyligen fått upp ögonen för hur illa däran det numera är med privatlivet, så finns det något av en tendens att säga att Piratpartiet inte gör tillräckligt. Det är en väldigt fin sak att säga, egentligen, eftersom det som egentligen sägs är detta: ni gör en bra sak, och ni gör inte tillräckligt mycket av den.

Bättre beröm finns knappt. Eller en bättre anledning att fortsätta med förnyade krafter.

Tillsammans är vi trots allt många.