Det finns ingen porr, och dessutom så är den dålig, och dessutom så finns det för mycket av den

Det verkar som att denna runda av att diskutera porr vill fortsätta ett tag till. Vilket är som det är - vissa diskussionsämnen har en tendens att vara både eviga och periodiska samtidigt.

Eftersom jag nu är trendkänslig och ständigt böjer mig för stundens hetaste diskussionsämne, så finns det bara en sak att göra. Och det är att skriva om hur porren och internet har påverkat varandra.

En snabb blick visar att internets påverkan på porren har varit brutal, och i det närmaste ödelagt porrmarknaden. Där det tidigare funnits en garanterad marknad för porr i diverse former - tidningar, bilder, filmer - finns nu bara ett ekonomiskt ödeland där intet ekonomiskt gror. Kvar finns bara internet, där de tidigare kunderna nu gratis kan komma över ohemula mängder porr i alla genrer, former och färger. Allt är gratis, tillgängligt och en enkel sökning bort.

Det säger sig självt att porrmarknaden inte kan överleva denna skövling. Det finns inga ekonomiska incitament att skapa någonting som alla kan få tag på gratis.

En ytterligare faktor som bidrar till den ekonomiska ofruktbarheten är privatproduktionen. Eftersom det enda som behövs för att producera porr är kroppar och kameror, och kameror blivit billigare i ungefär samma takt som porren, så har andelen privatproducerad porr som på ett eller annat vis funnit sin väg till internet ökat explosionsartat. Vilket, i kombination med den redan piratkopierade porren, leder till att marknaden blir ännu mer övermättad.

Ödeläggelsen är total. Ingen porr kommer att produceras mer. Någonsin.

Bortsett från all den där privatporren som spelas in. Och sprids. Och spelas in. Och sprids. Och, av allt att döma, utgör en av de mest expansiva kultursektorerna i modern tid, både i termer av produktion och distribution. Liksom det aldrig skrivits, fotats och filmats mer än nu, oavsett genre.

Vi skulle kunna dra ett par intressanta slutsatser av detta. Skissa potentiella riktningar för framtiden. En sådan riktning är att distributörer av piratkopierad och privatproducerad porr kommer att jagas med upphovsrättslagens alla medel av den porrindustri som fortfarande finns kvar - så som piratkopierare jagas med upphovsrättslagens alla medel idag. Det är ett rimligt antagande, i och med att lagen är identisk i de två snarlika fallen - det vore märkligare om det inte hände.

En annan riktning är att producenter av privatporr identifieras och åtalas under samma lagstiftning. Den praxis som fallet undertexter.se tycks ge vid handen antyder att det kan göras, och det vore återigen märkligt ifall samma lagstiftning ger olika utfall i identiska fall. Särskilt inte som det finns ett begränsat antal sätt att gestalta ett sexuellt möte i narrativ form, och plagiaten därmed kommer att stå som - well.

En tredje riktning är att ett allt större antal medverkare i denna privatporr kommer att välja att förlika sig med porrbolagen i stället för att ta fallet till domstol när det blir aktuellt. Dels för att det alltid är en risk att hamna i en rättslig tvist, och en dyr sådan. Dels för att det finns en väldigt påtaglig skamfaktor i att ens namn hamnar i offentliga handlingar i egenskap av porrproduent. Men mest för att lagen, så som den är skriven och förstådd, talar emot den vanliga människan till fördel för den organiserade rättighetsinnehavaren - huset har essen på hand redan före given.

Det verkar inte bättre än att saker kommer fortsätta bli sämre. Ingen vinner i kombinationen kommersiell porr och internet - utom möjligen upphovsrättsjuristerna.

Det skulle onekligen kunna gå bättre. Om vi blickade ut över ett lite större sammanhang än hur en bransch ska få betalt.

Sex! Sex! Tryck här om du inte vill se sex!

Det är inne att förbjuda saker. Denna gång är det porr, vilket onekligen är ett tacksamt ämne eftersom de flestas spontana reaktion är "ooooh, porr, intressant".

Sex säljer, onekligen.

Någonting som inte säljer, däremot, är reklam. I alla fall inte till mig, för jag har inte sett någon sådan på flera år. Inga banners, inga annonser, inga självspelande flash-filmer, inga popups - nada, noll, inget.

Tro nu inte att det beror på att reklamföretagen inte försöker. För de försöker. För varje år blir metoderna mer ingripande, mer övergripande och - för att använda industrins eget ord - mer störande. Allt för att få webbanvändarnas ögon riktade mot sig, när dessa användare egentligen vill se någonting annat.

Reklam är motsatsen till porr, i det avseendet.

Anledningen till att jag inte ser någon reklam, trots att de försöker så in i norden att få mig att se den, kallas Adblock. Ett filter som gör precis vad namnet antyder att det gör - det blockerar annonser. I kombination med Flashblock (som blockerar flashfilmer) och Ghostery (som blockerar tusen andra oönskade moment), så kan jag som vanlig användare glömma bort hur irriterande det är att ständigt bli bombarderad av reklam.

Det borde inte vara helt omöjligt att bygga liknande lokala filter för porr, med liknande effekt. För den som vill ha sådana, exempelvis i syfte att vara en bättre förälder.

Ändå verkar diskussionen om porrförbud gå ungefär så här, med det här tonläget: VI MÅSTE FÖRBJUDA PORR PÅ INTERNET, OCH VI MÅSTE GÖRA DET GENOM ATT GÖRA INGREPP IN INTERNETS GRUNDLÄGGANDE INFRASTRUKTUR. Plus/minus några aspekter och nyanser.

När vanliga människor säger det är det okej. Åsiktsfrihet och så vidare. Men när politiker gör det, så är det annorlunda. Inte för att de inte har åsiktsfrihet, utan för att de har ett intresse av att deras uttalade åsikter hänger ihop med varandra. Och, än mer, att de inte gör livet omöjligt för sig genom att först säga någonting och en stund senare säga den direkta motsatsen.

Så i ena stunden kan de med den sunda statsförvaltningens empiri i ryggen säga att det bästa sättet att föra politik är att göra saker som är proportionerliga med de mål politiken ska uppnå (proportionalitetsprincipen) och att det vid varje moment i politiken ska finnas möjlighet för de berörda att fatta de beslut som berör dem (subsidiaritetsprincipen). För att sedan i nästa stund säga att vi behöver göra ett ingrepp i nätets infrastruktur för att förhindra barn att se porr.

Now, det krävs inte direkt ett geni för att inse att om det som vanlig användare går att förhindra kapitalismens samlade skaror av reklamprånglare från att inta ens skärm, så borde det vara möjligt även när det gäller porr. Det kan göras, om det är vad som vill göras. Och det krävs inte heller något geni för att inse att de politiker som skriker högst om att filtrera internets grundstruktur för att förhindra barn att se porr, också vet minst om hur både internet och deras egen politik fungerar.

Om målet är att förhindra att barn utsätts för pornografiskt innehåll av misstag, så är det en bättre politisk åtgärd att ge föräldrarna den kunskap och de verktyg de behöver för att förhindra detta. En proportionell åtgärd som ger de berörda möjligheten att fatta de beslut som är bäst för dem, och som inte för med sig allt oavsett extra bagage som lagstiftning för med sig.

Det går att föra en sund politik även när både porr och internet finns. Utan att samtidigt göra livet svårt för sig.

Du är kanske för gammal för att komma ihåg det här, men internet är ingen nyhet längre

Det bästa med att vara pirat är att det går att vara helt viss om att ens politiska tankegångar kommer att förvandlas till konkret politik inom en snart framtid. Det kommer i det närmaste att hända av sig självt, och det enda en egentligen behöver göra är att vänta på att motståndet dör av naturliga orsaker. När ingen längre kommer ihåg varför det är en bra idé att genomföra helt självklara reformer av samtiden, så kommer de att genomföras. Inte för att någon tvingar det att hända, utan för att det är den självklara saken att göra - samtiden kräver en politik anpassad till samtiden, och när gårdagen är död och begraven så är det samtiden som bestämmer.

Det är bara att luta sig tillbaka och låta framtiden närma sig en dag i taget. Av naturliga orsaker.

Now, de av er som någon gång varit engagerade i ett politiskt förändringsarbete vet att orden "det är bara" och "händer av sig självt" i praktiska termer översätts till "vi kommer att behöva arbeta häcken av oss relativt non stop under längre tidsperioder, vi kommer att möta motstånd under alla relevanta moment  under arbetets gång, och tusentals av de samarbeten som skulle kunna leda till en konstruktivare vardag för alla inblandade kommer att förhindras av orsaker som vore skrattretande om de inte vore en direkt orsak till frustrerat hårsliteri".

Det finns gott om anledningar till att folk tröttnar på applicerad politik. Saker som händer av sig själva är en av dem.

Anledningen till att just pirater kan känna större tillförsikt än andra när det gäller framtiden är att samtiden med tiden kommer kräva allt mer energi att bevara. För varje år som går så kommer ännu en årskull som inte minns tiden före internet att ta studenten, och för för varje år som går så kommer deras krav på samtidsanpassning vinna allt större gehör hos de äldre. Eftersom de sakta men långsamt blir äldre. Vilket leder till att det kommer krävas desto större propagandistiska insatser för att påminna alla inblandade om att internet fortfarande är en nyhet som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera.

De som tog studenten i år föddes 1994. Det finns hemsidor som är äldre än så.

Allt detta skulle kunna få en att undra vad som är poängen med att anstränga sig politiskt. Det verkar ju trots allt vara väldigt mycket frustration för någonting som kommer att inträffa ändå, och det finns bättre saker att göra än att slita sitt hår i onödan.

Poängen är att det gör skillnad. Och att denna skillnad är skillnaden mellan tio och femtio år. Tio år med ivrigt iscensättande av framåtriktade reformer, eller femtio år av allt desperatare motreformer och sanktioner mot de som råkar vara födda för sent. En lugn övergång mellan nu och senare, eller en allt våldsammare konflikt mellan en förlegad världsbild och framåtriktade medborgare.

Jag säger våldsam, eftersom det redan idag är tal om att sätta sådana som mig i fängelse, utsätta oss för godtyckliga husrannsakningar, och på ett otal andra sätt förklara oss vara andra klassens kriminella medborgare. Allt för att stoppa en fildelning som kapitalt misslyckats förstöra någonting alls under de decennier den pågått.

Det gick att kriminalisera en hel ungdomsgeneration. Det hände. Men det behöver inte fortsätta hända. Det kan förändras, och det kommer att förändras. Men hellre förr än senare. Och helst utan att någon behöver dö under tiden.

Framtiden är inställd på grund av razziarisk

Ännu en razzia har inträffat. Det har nu inträffat så många sådana att den spontana reaktionen börjar bli en axelryckning och ett trött konstaterande att det inträffat. Det är inte längre ett extraordinärt skeende, utan någonting som allt mer håller på att tillhöra den digitala vardagen.

Denna gång handlar det om undertexter.se, en sida där den som så behagar kan finna undertexter till diverse filmer. Inte filmerna i sig själva, utan textfilerna som innehåller undertexterna till dem. Det vill säga filer som är helt fristående från filmerna i fråga.

Vi har härmed tagit ännu ett steg upp för abstraktionsstegen när det gäller vad som är brottsligt gällande internet. Från Pirate Bay-målet vet vi att det är olagligt att hänga upp en anslagstavla som säger åt folk var saker händer. Det vill säga medhjälp till medhjälp till brottslighet. Nu har detta förlängts till att handla om saker som eventuellt har med saken att göra, i hur många led som helst.

Detta är inte en positiv utveckling. Av tre anledningar.

För det första innebär detta stora bekymmer när det gäller social stabilitet. Om generellt umgänge med saker som har med piratkopiering att göra är kriminaliserat till den punkt att det när som helst kan storma in poliser på razziahumör, så blir vi alla potentiella brottslingar. Och har all anledning att tänka som sådana. Vi behöver börja tänka på att razziasäkra våra hem, arbetsplatser och virtuella tillhåll - polisen kan trots allt komma när som helst, och om de hittar någonting misstänkt så både kan och kommer de att använda det emot dig.

Paranoia lönar sig under sådana förhållanden.

För det andra innebär detta att innovativt beteende avskräcks. Det som skulle kunna ses som ett framsteg i användandet av sammankopplade datorer, kan i ett annat ljus ses som organiserad brottslighet. Eller medhjälp till densamma. Det finns med andra ord en direkt anledning att inte vara allt för framåt när det gäller kollaborativt datoranvändande - särskilt inte om detta användande innebär att människor delar information med varandra. Eftersom det när som helst kan visa sig vara så pass kriminellt att polisen anländer i full razziamundering.

För att travestera ett känt uttryck: all datoranvändning som är tillräckligt avancerad är omöjlig att skilja från piratkopiering.

För det tredje så är detta en direkt och otvetydig signal till företag inom den digitala sektorn. Eller, rättare, två signaler. En nationell och en internationell. Nationellt lyder signalen så här: låt bli. Internationellt: kom inte hit. Eftersom allt agerande inom datorrelaterade områden eventuellt kan bli ett polisärende, och eftersom allt som sker på en kommersiell nivå per automatik leder till hårdare sanktioner än sådana som sker på hobbynivå - låt bli. Det är inte värt risken.

Det behöver inte sägas att detta är motsatsen till ett gott företagsklimat.

Vi skulle kunna bli trötta på den här utvecklingen. Rycka på axlarna och fortsätta med vardagen som om inget. Eller så skulle vi kunna kavla upp ärmarna och utbrista ett otvetydigt "för i helvete, sluta upp med att döda framtiden med genomusel lagstiftning!".

Valet är ditt. Låt inte hotet om nästa razzia påverka dig allt för lite.