Ett begrepp som mystifierar många är begreppet "social struktur". Var för sig ter sig de två orden som ingår i begreppen lättbegripliga - "social" är någonting som sker när människor gör någonting tillsammans, och strukturer är någon slags byggnadsverk. Men social struktur?
Den metaforiska innebörden är att det handlar om saker som människor bygger tillsammans i sina sociala vardagar. Att gå till kyrkan varje söndag, exempelvis, är en social struktur. Den finns så länge folk fortsätter att gå till kyrkan, och så länge de fortsätter så går det att bygga vidare på detta. Så som, säg, genom att inför varje söndag samla in det saftigaste skvallret och därigenom vara redo att bli tillställningens inofficiella centrum.
Det finns även en mindre metaforisk (och desto mer brutal) innebörd, och det är att en social struktur är vad som händer när ingenting särskilt händer. Det som inträffar när det inte inträffar någonting värt att nämna. Det som händer när ingen gör någonting särskilt, vare sig som en medveten handling eller som en respons på någonting som kräver en omedelbar respons utöver det vanliga.
Det mest ofrånkomliga exemplet på detta är att betala skatt. Såvida ingenting extraordinärt händer, så kommer skatt att betalas. Det är mycket troligt att du också kommer att göra det, vare sig du vill det eller inte. Och, än mer, att obekväma saker kommer att hända i fall du inte gör det, eller försöker att inte göra det.
Att försöka undvika att betala skatt är ett exempel på att göra någonting särskilt. Det är ett försök att förändra det som händer när ingenting händer. Det är ett försök att, genom en social handling, ta sig ur en social struktur. Inte att avskaffa den, men att ta sig ur den.
Beroende på vem det är som utför denna handling, så kan det få olika utfall. Om en enskild individ ensidigt förklarar att de inte längre kommer att betala skatt, så tenderar de att på olika vis tvingas betala mer skatt än tidigare, eller att sättas i fängelse. Om ett företag gör det, så tenderar de att komma undan med det om de gör det på rätt sätt. Och om hela geografiska områden gör det, så tenderar ordet "revolution" att användas.
Du märker förmodligen att det inte är helt riskfritt att försöka ta sig ur en social struktur. Detta beror på att den som försöker sig på detta gör någonting som inte tillhör det som händer när ingenting händer, och därmed gör någonting som de andra i sammanhanget behöver agera på. Någonting ovanligt händer, och detta ovanliga behöver hanteras - vanligtvis genom bestraffning.
Nuförtiden är det inte överdrivet socialt stigmatiserat att inte gå till kyrkan på söndagar. Förr i tiden, däremot, var det ett brott mot den sociala ordningen, och bestraffades som sådant, både officiellt och inofficiellt. Officiellt bestraffades det genom att den avvikande fick spendera ett antal dagar i en stupstock utanför kyrkan; inofficiellt bestraffades det genom skam, spott och spe.
Det finns fortfarande gott om sociala strukturer där avvikande bestraffas med ytterst inofficiella former av skam, spott och spe. Där det som händer när ingenting händer är oerhört orättvist, och där försöken att komma ur denna orättvisa betraktas som avvikelser som behöver bestraffas.
Fråga bara de "omanliga" männen eller de "okvinnliga" kvinnorna. De har haft sina beskärda dagar i de samtida stupstockarna.
Rekommenderade texter och videos
-
Läs mina senaste alster i *Bulletin*:
• *Är den demokratiska rättsstaten islamofobisk? »*
*• Den ohållbara gröna bidragskapitalismen »*
Mina senaste tex...
1 day ago