Steffo borta på Sugbloggen totalsågar Comhem i en tjugofyra delar lång serie av genomkritiska inlägg. För varje inlägg dör ännu en bit av deras image; för varje inlägg bränns ännu en del av deras varumärke ut ur existensen; för varje inlägg sitter det någonstans en PR-ansvarig och river av sig i håret i äkta matador-style.
Jag stöttar och uppmuntrar denna kampanj.
Friday, October 30, 2009
Thursday, October 29, 2009
Wednesday, October 28, 2009
SvD och de svåra frågorna
Via Ravennas blogg får jag nys om att SvD gjort ett litet men ändå försök att ställa svåra frågor till Mona Sahlin inför Socialdemokraternas kongress. Eller, svåra och svåra - det krävdes ingen direkt eftertanke för att svara på dem, blott ett upprepande av partimantrat. Och frågor och frågor - det var snarare ett par ord som i sig själva inte sade någonting, men som skulle kunna tolkas som frågor om en var på humör. I stället för frågor per se så var det mer en generell uppmaning att säga ett par ord om vissa teman. Det är ett steg på vägen mot en tredje statsmakt, men det krävs dock fortfarande lite mer, ah, bett i det hela för att det ska bli något ordentligt av det.
Still. Att ställa svåra frågor är en konst; att tolka de svar en får på även de enklaste av frågor är en annan. Jag är en stor anhängare till att vara välvillig i mina tolkningar, så jag tänker försöka vara det när jag tolkar vad Sahlin svarade på omnämnandet av Ipred. Here goes, i sin helhet:
Now, en skulle kunna göra sig elak och säga att den gode Sahlin behöver jobba lite på sina tankeförmågor. Jag är dock välvillig, och tror att det finns en poäng bakom det hen säger, någonstans, och att hen tror att det hen säger på något plan är grundat på logik och goda resonemang. Att bara avfärda uttalandet rakt av bara sådär vore inte bara elakt, utan vi skulle även missa vissa viktiga aspekter av hens världsbild.
En av dessa viktiga aspekter är att hen nämner Ipred, telekomdirektivet och FRA i samma andetag. Detta är gott, då det antyder att hen ser att dessa tre är delar av ett gemensamt sammanhang, snarare än tre var för sig avskiljda entiteter utan inbördes gemenskap. En annan viktig aspekt är att hen direkt hoppar över till Spotify som en lösning. Men en lösning på, mot eller i riktning mot vad?
Det här är en viktig fråga, då svaret på den avgör en hel del, så som exempelvis varför Ipred, telekomdirektivet och FRA instiftades i svensk lag till att börja med. Det är inte det att Sahlin med nödvändighet vill upphäva medborgerliga rättigheter och förvandla Sverige till ett massövervakningssamhälle utan Guds nåde men väl med desto större auktoritet; nej, vad hen vill är att lösa ett problem. Och detta problem är, om en ska tolka den gode Sahlin välvilligt, problemet med piratkopiering.
Om detta är fallet så torde det hela bara vara ett mindre missförstånd som kan lösas genom en lugn, sansad och stillsam diskussion mellan tänkare från Piratpartiet, Antipiratbyrån, Cybernormer och andra intressegrupper, där alla under ordnade former kan lägga fram sina synpunkter och tankar, för att sedan till sist låta det starkare argumentet vara utslagsgivare när diskussionen väl är över. Missförstånd kan redas ut och förlåtas; vi drabbas alla av dem lite då och då.
En mindre välvillig tolkning är att problemet snarare består i och av irriterande medborgare som insisterar och kräver att deras rättigheter ska respekteras, att staten ska följa de riktlinjer som ansetts vara strax ovanför Bibelen sedan de skrevs in i Magna Charta och att individen alltid ska anses ha rätt att slippa statens inblandning i sina rent privata angelägenheter. Om detta är problemet och Spotify på något vis är lösningen på detta problem -
Well. Då har SvD onekligen en chans att ställa några riktigt svåra frågor till den gode Sahlin. Med frågetecken och allt.
Still. Att ställa svåra frågor är en konst; att tolka de svar en får på även de enklaste av frågor är en annan. Jag är en stor anhängare till att vara välvillig i mina tolkningar, så jag tänker försöka vara det när jag tolkar vad Sahlin svarade på omnämnandet av Ipred. Here goes, i sin helhet:
Ipred, telekomdirektivet och FRA hör alla ihop i någon mening. Det är allt det här tillsammans som skapat en berättigad oro. Jag är inte säker på att man vare sig bör eller ska riva upp hela Ipred, det tror jag inte. I Ipred ligger snarare behov av att hitta fler lösningar som Spotify.
Now, en skulle kunna göra sig elak och säga att den gode Sahlin behöver jobba lite på sina tankeförmågor. Jag är dock välvillig, och tror att det finns en poäng bakom det hen säger, någonstans, och att hen tror att det hen säger på något plan är grundat på logik och goda resonemang. Att bara avfärda uttalandet rakt av bara sådär vore inte bara elakt, utan vi skulle även missa vissa viktiga aspekter av hens världsbild.
En av dessa viktiga aspekter är att hen nämner Ipred, telekomdirektivet och FRA i samma andetag. Detta är gott, då det antyder att hen ser att dessa tre är delar av ett gemensamt sammanhang, snarare än tre var för sig avskiljda entiteter utan inbördes gemenskap. En annan viktig aspekt är att hen direkt hoppar över till Spotify som en lösning. Men en lösning på, mot eller i riktning mot vad?
Det här är en viktig fråga, då svaret på den avgör en hel del, så som exempelvis varför Ipred, telekomdirektivet och FRA instiftades i svensk lag till att börja med. Det är inte det att Sahlin med nödvändighet vill upphäva medborgerliga rättigheter och förvandla Sverige till ett massövervakningssamhälle utan Guds nåde men väl med desto större auktoritet; nej, vad hen vill är att lösa ett problem. Och detta problem är, om en ska tolka den gode Sahlin välvilligt, problemet med piratkopiering.
Om detta är fallet så torde det hela bara vara ett mindre missförstånd som kan lösas genom en lugn, sansad och stillsam diskussion mellan tänkare från Piratpartiet, Antipiratbyrån, Cybernormer och andra intressegrupper, där alla under ordnade former kan lägga fram sina synpunkter och tankar, för att sedan till sist låta det starkare argumentet vara utslagsgivare när diskussionen väl är över. Missförstånd kan redas ut och förlåtas; vi drabbas alla av dem lite då och då.
En mindre välvillig tolkning är att problemet snarare består i och av irriterande medborgare som insisterar och kräver att deras rättigheter ska respekteras, att staten ska följa de riktlinjer som ansetts vara strax ovanför Bibelen sedan de skrevs in i Magna Charta och att individen alltid ska anses ha rätt att slippa statens inblandning i sina rent privata angelägenheter. Om detta är problemet och Spotify på något vis är lösningen på detta problem -
Well. Då har SvD onekligen en chans att ställa några riktigt svåra frågor till den gode Sahlin. Med frågetecken och allt.
Tuesday, October 27, 2009
Monday, October 26, 2009
Lag och moral
Jag läste just ett inlägg borta på Polymeriska som fick mig att börja tänka på förhållandet mellan lag och moral. Många - de flesta - antar och utgår från att det är moraliskt att följa lagen. Så är det förvisso för det mesta, som exempelvis när det gäller att inte köra för fort mot rött när en rullatorerande pensionär går över gatan, eller att helt random gå omkring och mörda folk som råkar ha kepsen på sned, men det ligger i sakens natur att moral inte nödvändigtvis hänger ihop med rådande lagstiftning. Lagarna stiftas inte av en objektivt god Gud som enbart och endast har mänsklighetens högsta bästa för ögonen, utan av människor som kanske eller kanske inte bryr sig om sina medmänniskor, och eventuella lagar blir därefter.
Vissa kanske tycker att det här är en något analytisk och överakademisk uppdelning utan tillämpning eller relevans för verklighetens folk, men tillåt mig då att påminna om att Förintelsen - om denna må ni berätta - var helt, fullt och totalt i enlighet med då gällande lag. Det var inte ett gäng galningar som en dag helt spontant fick för sig att till synes utan anledning börja utrota judar, utan hela ambitionen var uppbackad av en enig statsapparat med dess samlade materiella och organisatoriska resurser. Ritningarna över Auschwitz och de andra koncentrationslägren var ritade av tyska statstjänstemän, avlönade och belönade av staten för väl utfört arbete. Det fanns hela myndigheter för att organisera görandet, och dessa hade alla sina egna i lag reglerade regelverk att följa.
Om det per definition är moraliskt riktigt att följa lagen så är det med nödvändighet även så att Förintelsen var moraliskt riktig. Jag tvivlar dock på att någon av er tycker att den var det (och om du mot förmodan gör det så vinner du ingen förståelse här). Det finns alltså ett förhållande mellan lag och moral, ett förhållande som är långt mer komplicerat än att det alltid och kategoriskt är bättre att följa lagen än att inte göra det.
Exakt hur detta förhållande ser ut är öppen för svår och nyanserad diskussion. Min önskan och förhoppning är att den så kallade tredje statsmakten reser sig från sin sexa(s)trofierade ändalykt och börjar föra denna diskussion genom att grilla våra lagstiftande makthavare med dylika svåra frågor. Alla. Även Piratpartiet.
Varje dag. Utan pardon.
Vissa kanske tycker att det här är en något analytisk och överakademisk uppdelning utan tillämpning eller relevans för verklighetens folk, men tillåt mig då att påminna om att Förintelsen - om denna må ni berätta - var helt, fullt och totalt i enlighet med då gällande lag. Det var inte ett gäng galningar som en dag helt spontant fick för sig att till synes utan anledning börja utrota judar, utan hela ambitionen var uppbackad av en enig statsapparat med dess samlade materiella och organisatoriska resurser. Ritningarna över Auschwitz och de andra koncentrationslägren var ritade av tyska statstjänstemän, avlönade och belönade av staten för väl utfört arbete. Det fanns hela myndigheter för att organisera görandet, och dessa hade alla sina egna i lag reglerade regelverk att följa.
Om det per definition är moraliskt riktigt att följa lagen så är det med nödvändighet även så att Förintelsen var moraliskt riktig. Jag tvivlar dock på att någon av er tycker att den var det (och om du mot förmodan gör det så vinner du ingen förståelse här). Det finns alltså ett förhållande mellan lag och moral, ett förhållande som är långt mer komplicerat än att det alltid och kategoriskt är bättre att följa lagen än att inte göra det.
Exakt hur detta förhållande ser ut är öppen för svår och nyanserad diskussion. Min önskan och förhoppning är att den så kallade tredje statsmakten reser sig från sin sexa(s)trofierade ändalykt och börjar föra denna diskussion genom att grilla våra lagstiftande makthavare med dylika svåra frågor. Alla. Även Piratpartiet.
Varje dag. Utan pardon.
Sunday, October 25, 2009
Asexualitet och dess orsaker
Många av mina random och mer kortvariga läsare kommer hit på en sökning efter orden "asexualitet" och "orsak" i olika kombinationer, böjningar och variationer. Det är ett gott tecken - det innebär att folk hittar hit, och att de har tagit sig förbi chocken över att det faktiskt finns någonting sådant som asexualitet och börjar söka sig förklaringar och förståelse.
Den längsta av tid har jag dock känt mig en aning förlägen över att de tappra själar som hittar hit på dessa premisser inte direkt hittar någonting som svarar på deras nyfikenhet. Så därför tänkte jag i all korthet berätta om mig och mina asexuella äventyr.
Eller, tja, asexuell och asexuell. Jag ser mer på mig själv som exuell - vilket är rättstavat, två bokstäver mindre än asexuell och ett oerhört lokalt ord. Jag är tydligen rätt ensam om att använda det, vilket inte gör särskilt mycket. Likväl, exuell - en sådan som tidigare såg sig som sexuell men inte längre bryr sig om att göra det. Ex-sexuell; exuell.
I den längsta av tider gick jag omkring och trodde mig vara sexuell, och deltog i det sexuella spelet. I den längsta av tider gick jag till och med omkring i ett ytterst sexuellt förhållande och ehm, ja. Ni vet. Och det rätt ofta. Och mycket. Och på köksbordet. Ehm.
Detta förhållande tog slut för fyra år sedan. När det tog slut gick jag omkring och tänkte passivt på allt annat än sex. Att passivt inte tänka på någonting är motsatsen till att aktivt inte tänka på någonting. Att aktivt inte tänka på någonting är det en gör när en får uppmaningen att inte tänka på en rosalila elefant med en liljekonvalj bakom örat och ett matchande paraply; att passivt inte tänka på något är att inte ens behöva komma på tanken att påminna sig själv om att inte tänka på denna elefant. Den är bara - inte närvarande.
Så en dag för ungefär ett år sedan - vi passerade årsdagen för tid sedan - träffade jag en ytterst sexuell människa som, well, insisterade. Medan detta insisterande pågick kände jag mer ångest än upphetsning över det hela, vilket sort of tog död på meningen med hela grejen.
Now, om jag vore sexuell så skulle det vara ett problem. Som (as)exuell - not as such.
Dock. Jag spelade det sexuella spelet tillräckligt länge för att lära mig ett och annat om det. Så som att varje ord som är ett adjektiv, substantiv, verb, interjektion eller tillhör en ordklass kan ges en sexuell innebörd om en bara försöker.
Nu har jag förstås fortfarande inte sagt någonting om orsaker. Välan - det kan vänta ett tag till. -
Den längsta av tid har jag dock känt mig en aning förlägen över att de tappra själar som hittar hit på dessa premisser inte direkt hittar någonting som svarar på deras nyfikenhet. Så därför tänkte jag i all korthet berätta om mig och mina asexuella äventyr.
Eller, tja, asexuell och asexuell. Jag ser mer på mig själv som exuell - vilket är rättstavat, två bokstäver mindre än asexuell och ett oerhört lokalt ord. Jag är tydligen rätt ensam om att använda det, vilket inte gör särskilt mycket. Likväl, exuell - en sådan som tidigare såg sig som sexuell men inte längre bryr sig om att göra det. Ex-sexuell; exuell.
I den längsta av tider gick jag omkring och trodde mig vara sexuell, och deltog i det sexuella spelet. I den längsta av tider gick jag till och med omkring i ett ytterst sexuellt förhållande och ehm, ja. Ni vet. Och det rätt ofta. Och mycket. Och på köksbordet. Ehm.
Detta förhållande tog slut för fyra år sedan. När det tog slut gick jag omkring och tänkte passivt på allt annat än sex. Att passivt inte tänka på någonting är motsatsen till att aktivt inte tänka på någonting. Att aktivt inte tänka på någonting är det en gör när en får uppmaningen att inte tänka på en rosalila elefant med en liljekonvalj bakom örat och ett matchande paraply; att passivt inte tänka på något är att inte ens behöva komma på tanken att påminna sig själv om att inte tänka på denna elefant. Den är bara - inte närvarande.
Så en dag för ungefär ett år sedan - vi passerade årsdagen för tid sedan - träffade jag en ytterst sexuell människa som, well, insisterade. Medan detta insisterande pågick kände jag mer ångest än upphetsning över det hela, vilket sort of tog död på meningen med hela grejen.
Now, om jag vore sexuell så skulle det vara ett problem. Som (as)exuell - not as such.
Dock. Jag spelade det sexuella spelet tillräckligt länge för att lära mig ett och annat om det. Så som att varje ord som är ett adjektiv, substantiv, verb, interjektion eller tillhör en ordklass kan ges en sexuell innebörd om en bara försöker.
Nu har jag förstås fortfarande inte sagt någonting om orsaker. Välan - det kan vänta ett tag till. -
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
