Det ligger två böcker på mitt skrivbord. De är i allt väsentligt varandras motsatser, och de är av precis den anledningen de perfekta böckerna att läsa tillsammans.
Den ena är Lögstrups klassiker Det etiska kravet. Dess utgångspunkt är lika enkel som radikal: varje gång vi befinner oss i närheten av andra människor, har vi deras liv i våra händer. Det spelar ingen roll var vi är eller vad vi gör - så länge vi befinner oss i närheten av andra har vi ansvar för dem.
Att säga att detta är lika enkelt som radikalt är att underdriva. Rent konceptuellt är inte svårare än att du finns i världen och påverkar de som befinner sig i närheten av dig. Rent etiskt är det så radikalt att du aldrig någonsin inte kommer att tänka på det närhelst du befinner dig i en social miljö. Det är ständigt närvarande eftersom du är ständigt närvarande.
Det mest radikala är att det inte går att skylla ifrån sig. Om du går förbi en tiggare utan att skänka en slant, så är det du och just du som gått förbi. Det spelar ingen roll ifall andra skänkt eller inte; de andra är inte du, och de kan inte ta ditt ansvar åt dig. Närhelst det finns något gott du kan göra som du inte gör, så är det du som inte gjort det.
Det etiska kravet är personligt. Precis som du.
Den andra boken på mitt skrivbord är Hans Jonas klassiker Ansvarets princip. Dess utgångspunkt är lika komplicerad som radikal. Grundpremissen är att den mänskliga förmågan att få saker att hända - mestadels genom teknologiska framsteg, men även genom sociala och administrativa innovationer - har expanderat enormt under de senaste århundradena. Förr i världen sades det att tro kunde försätta berg - nu kan vi med enkelhet anlita ett företag att göra det åt oss.
Det största och uppenbaraste exemplet på hur vår förmåga att få saker att hända är kärnvapen. Mänskligheten kan, om den vill, bokstavligen utplåna sig själv. Boom.
Lite mindre uppenbart är att vårt handlande numera får konsekvenser även för människor vi inte känner och aldrig kommer att känna. Vi kommer aldrig ens att få reda på vilka de är, hur de drabbats eller vilken (in)direkt roll vi spelat för deras liv. Eventuellt kanske vi läser en notis om det i tidningen, men oftast är det svårt att koppla den till sitt eget levande och görande.
Om detta låter abstrakt, så är det för att det är just abstrakt. Kopplingen mellan aktiespekulanten som köper och säljer för att maximera sin vinst, och de fabriker som läggs ned på grund av att de inte är tillräckligt lönsamma för aktieägarna, är minst sagt diffus. Spekulanten och arbetarna träffas aldrig, och risken finns att de aldrig hör talas om varandra. Likväl påverkar de varandra.
Ett mer konkret exempel rör hur dina konsumtionsvanor påverkar ekonomiska mönster i andra delar av världen. Det är ingen hemlighet att många kläder tillverkas under slavliknande förhållanden; det är ingen hemlighet att det enda som håller igång produktionen är att den är lönsam. Eftersom konsumenter köper kläderna de producerar. Du som konsument och de som producenter kommer aldrig träffa varandra, men ni påverkar likväl varandra.
Det är svårt att vara etisk i en sådan situation, eftersom konsekvenserna av ens handlingar är så pass avlägsna från utförandet av dem. När du köper en billig tröja gör du det inte för att du anser att slavarbete är en bra idé. När en aktiespekulant spekulerar gör hen det inte för att aktivt försätta företag i konkurs. När Einstein formulerade sina teorier var det inte atombomben hen hade i åtanke.
Vad värre är, så används goda uppfinningar i onda syften. Tågnätet är ett effektivt sätt att transportera saker, och det har skrivits mycken poesi om tågresors goda kvaliteter. Men baksidan av effektiviteten är att den kan användas till vilka syften som helst. Samma effektivitet som tar barnen till Liseberg tar även de oönskade undermänniskorna till dödslägren. Och de anställda tågarbetarna som bara försöker göra sina jobb så att de kan betala sina hyror är lika medskyldiga till bägge. Även om arbetet bara består av någonting så tråkigt som att organisera tidtabeller.
Anledningen till att dessa två böcker är perfekta att läsa tillsammans ligger i att de är varandras motsatser. Lögstrup skriver om hur den omedelbara fysiska närheten till andra människor översätts till en moralisk närhet; Jonas skriver om hur moralisk närhet inte har någonting alls med fysisk närhet att göra, och att handlingar här kan få stora konsekvenser någon helt annan stans. Lögstrup lägger tonvikten vid de sociala interaktioner vi har i vardagen; Jonas vid de system vi lever i och vars effekter vi (tillsammans med många andra) bidrar till. Det går inte att översätta det ena till det andra - men likväl är det precis det våra moderna liv går ut på.
Som när vi ser tiggare. Å ena sidan hjälper det dem att skänka en slant; å andra sidan kan vi inte hjälpa alla. Å ena sidan kan vi personligen göra skillnad; å andra sidan kan vi personligen inte göra någonting åt de djupa systemiska anledningar som gör att de tigger. Å tredje sidan hjälper det ingen att vi själva svälter ihjäl i försöket att så mycket som möjligt.
Det är lätt att känna sig kluven och ambivalent. Eftersom situationen är kluven och ambivalent.
Om jag vore demagog skulle jag vid det här laget börja skriva om vad som är rätt att göra. Jag skulle skriva om en enkel sak du kan börja göra med en gång, som garanterat gör världen bättre och som garanterat gör dig till en bättre, mer moralisk människa. Förmodligen skulle jag också nämna organisationer som är garanterat bra, och koppla ihop dessa med den garanterade godheten. Utlova själafrälsning i utbyte mot en liten liten uppoffring.
Men jag är inte här för att vara demagog. Jag är här för att ge dig en etisk käftsmäll i magen.
Hur du än gör så kommer du göra fel. Hur du än gör så kommer det finnas någonting du hade kunnat göra annorlunda. Vad du än gör så finns det alltid något annat du hade kunnat göra i stället. Varje val är ett felsteg, och varje felsteg går i fel riktning. De pengar du gav till tiggaren gav du inte till välgörenhet; de pengar du gav till välgörenhet användes inte för att investera i nya jobb; de pengar som investerades i nya jobb försnillades av riskkapitalister; den tid du använde för att lobba för regler som gör livet svårare för giriga riskkapitalister användes inte för att hjälpa tiggare. Och om du unnar dig god mat under tiden, så äts den i full visshet om att de pengar du lade på den hade kunnat hjälpa något noblare än din glupskhet. Elen du använder för att läsa dessa ord producerades av tysk brunkol.
Allt detta eftersom världen är större än dig, och eftersom du föddes in i ett system som tvingar dig att delta i processer som skadar andra. Det mesta du köper finns eftersom någon annan exploateras. Det du behöver för att överleva produceras under oetiska former. De skattepengar du betalar in används för att göra direkt onda saker - så som att skicka flyktingar tillbaka till en säker död, eller att tvångssterilisera folk. Du bad aldrig om att bidra till något av detta, men du gör det likväl.
Det värsta du kan göra är att ha dåligt samvete. Det är inte ditt fel. Världen var trasig redan innan du fanns i den.
Det bästa du kan göra är att börja se att världen är trasig, och att det finns mycket lite du kan göra åt saken. Förutom att ta hand om dina nära och kära. I ordens många betydelser.
Grattis. Ditt nya, mer etiska liv börjar nu.
Kramar finns att hämta vid behov.
Helgens texter och spellista
-
Mina senaste texter:
*• Undantagstillstånd i den svenska övervakningsstaten »*
*• Nya EU-kommissionen och internet »*
*• Chat Control 2 – vad händer nu?...
1 day ago
No comments:
Post a Comment