Dygdig trollhantering

De gamla grekerna lade mycket möda på att försöka besvara frågan om det goda livet. Vad är det, hur uppnår vi det, är det lunch snart? Viktiga frågor som har bäring än idag.

Eftersom de var gamla greker, så blev svaret oftast att det goda livet är synonymt med vad gamla greker gjorde. Det vill säga att filosofera, odla sina dygder och på det stora hela vara fria själar.

En viktig följdfråga som följer på detta är den om vad som ska göras med de som inte lever det goda livet. Och än mer vad som ska göras med de som inte ens försöker leva det goda livet.

De gamla grekernas svar var att sätta kvinnor och slavar i arbete, så att de fria själarna kunde få tid över att odla sina dygder. Vilket inte riktigt duger som svar för oss mer moderna människor, och vi står därmed kvar med den urgamla frågan:

Vad ska vi göra med människor som är dumma i huvudet?

Eller, för att formulera det aningen modernare: vad är rätt sätt att hantera aggressiva troll, som bortom varje rimligt tvivel kommunicerat att de aldrig någonsin kommer ta reson, inte kommer att idka dialog, och på det stora hela medvetet beter sig som om de vore akut dumma i huvudet?

Vi skulle kunna försöka vara förstående och möta dem halvvägs. Vara en välvillig medsjäl i ett gemensamt sökande efter det goda livet. Vilket är en god grundambition i alla former av mänskligt bemötande, men det faller på att det är ett gemensamt projekt som kräver medhjälp från medmänniskan. När detta uteblir, står vi kvar med den ursprungliga frågan: hur bevarar vi anständigheten vid mötet med dumheten?

Vi skulle kunna gå till frontalangrepp mot dem. Det är trots allt deras primära sätt att kommunicera, och det finns ett gammalt talesätt om att bönder bör tilltalas på bönders vis. Om de inte förstår någonting annat, så borde de väl förstå sig själva? Vilket de borde. Men denna ambition faller på grundpremissen att de medvetet beter sig som om de vore dumma i huvudet. Det som är dåligt när en person gör det blir sällan bättre när två personer gör det, och du vinner ingenting på att göra dig dummare än vad du är.

Vi skulle kunna be dem ta sitt förnuft till fånga. Påminna dem om att upplysningen har varit en grej i några århundraden, och att det finns gott om självhjälpstexter på temat. Återigen faller allt dock på grundpremissen, att detta är precis det de inte kommer att göra.

Vi skulle kunna se dem som vädret, det vill säga någonting som händer vare sig någon vill det eller inte, och prata om det när det passar den sociala situationen. Vilket förvisso fråntar dem deras status som mänskliga subjekt, och är aningen moraliskt suspekt om du lyssnar på Kant. Men eftersom de medvetet agerar som om de vore dumma i huvudet, så finns det ingen direkt anledning att agera som om de vore rationella aktörer. Inte heller finns det någon anledning att se deras utspel som mer meningsfulla än vädrets nycker, eller någon anledning att låta bli att prata om dem när andra diskussionsämnen tryter.

Vi kan inte göra mycket åt att vissa aktivt väljer att avsäga sig det goda livet och dess dygder. Sorgligt nog. Men vi kan låta bli att avsäga dem för egen del. Bevara anständigheten när vi konfronteras med dumheten.

Mot dumheten kämpar själva gudarna. Förgäves.