Wednesday, September 9, 2009

Korten på bordet

Det sägs att det återigen är dags att börja valarbeta. Framgången från förra valet leder inte automatiskt till framgång även i nästa val, och vi är något handikappade av att det är fler röstande till riksdagen än till parlamentet. Särskilt som ett stort antal av dessa röstande är - för att uttrycka det milt - äldre seniorer som missat att vi gått med i EU och som röstat på (s) i varje val sedan ett halvt sekel tillbaka, då de i mild ungdomsrevolt röstade på Bondeförbundet.

Now, dessa ädla samhällets pelare är förstås smått meningslösa att valarbeta på. Det ger vissa kollegiala pluspoäng att försöka, men ingen kommer att förvänta sig några underverk. Valarbetet riktas nog bättre om det riktas mot ett lite yngre segment av befolkningen. Vi har inget behov av att 'vinna' valet med egen majoritet, så det räcker om vi kan hitta redan etablerade piratnästen och anfalla liknande segment av befolkningen. Marknadsföring är bra, strategisk marknadsföring är också bra.

Dock. När en vill övertyga folk om att rösta på vårt ömma Piratparti så räcker det liksom inte med att säga att Piratpartiet är bra och att en röst på oss därför också är bra. Det måste till någonting mer, lite fler aspekter och nyanser av braheten, lite större volym på kommunikationen. Budskapet är att vi är ett bra parti, men kommunikationen om denna brahet borde inte bestå enbart och endast av just den meningen.

Det är lite som när jag säger att Miku är vacker. Det är förvisso sant i sig, men det förmedlar inte hela känslan av hur allting annat i rummet faller i bakgrunden när hen träder in; av hur mitt inre fylls med en obeskrivlig glädje av att det finns så mycket skönhet i världen när jag ser henom; av hur allt hen gör på något sätt förvandlar även de mest vardagliga av företeelser till konstverk värda att bevara för all tid; av hur jag varje gång jag ser någon som påminner ens svagt om henom blir oerhört saknadsfull och längtig. Det ligger latent i påståendet som sådant, men om jag inte lyfter fram dessa aspekter av hens skönhet så förblir de både dunkla och osagda. Och så kan vi bara inte ha det.

Medvetna ansträngningar att få fram budskapet och dess undertoner är av nöden, således. Den stora utmaningen och poängen med valarbete är att en drabbar samman med individer som inte delar ens referensram, och därför inte nödvändigtvis förstår underbudskapet till det en säger. En får släpa upp dessa underförstådda poänger från sin kommunikativa avsikt och lägga in dem i själva kommunikationen, med andra ord. Med många ord, om en vill göra det ordentligt och övertyga sina åhörare.

Nu inställer sig förstås frågorna, i all stillsamhet - vad är bra med Piratpartiet? Vad kan jag säga för att förmedla denna brahet? Vilka är de undertoner som rör sig i mitt huvud när jag tänker på den? Vad är det jag vill säga, och vad är det jag faktiskt säger? Vad håller vi på med? Vad är grejen?

Detta är frågor som den valarbetande situationen kommer att ställa på dig, vare sig du är medveten om dem eller ej. Detta kanske inte behöver sägas, men du står bättre rustad att argumentera för det lila alternativet om du är förberedd på frågeställningarna än om du inte är det; de valarbetade blir mer bearbetade om du har en mindre arsenal av variationer på temat att 'Piratpartiet är bra' redo att användas på stående fot.

Så. Piratpartiet. Vad är grejen? Ge mig tre anledningar. Nu, nu, nu! Yalla! Hut hut hut!

2 comments:

  1. Piratpartiet...
    ...skyddar våra mänskliga och medborgerliga rättigheter, som är extremt viktiga.
    ...kämpar för demokratin och dess fundament, såsom öppenhet i staten.
    ...vill modernisera en av de andra politikerna helt - till synes - bortglömd (men icke desto mindre i behov av modernisering!) del av juridiken: immaterialrätten.

    ReplyDelete
  2. Där har vi tre blogginlägg som bara väntar på att skrivas.

    Eller, tja, du har redan skrivit dem, men ändå. c:

    ReplyDelete