Thursday, September 17, 2009

Konsten att förbereda sig inför en föreläsning

Som aktivt inskriven på universitetet så är föreläsningar en ofrånkomlig del av vardagen. De går inte att undvika. Universitetslivet kräver föreläsningar, och föreläsningar kräver sina förberedelser. Att ha med sig anteckningsblock och greppbar penna är grundutrustning. Att ha sovit gott natten innan hjälper något oerhört. Att ha läst den relevanta litteraturen hjälper även det, men är inte alltid strikt nödvändigt. Men dessa saker är bara förspel till den egentliga förberedelsen - att försätta sig i rätt sinnesstämning.

Now, vissa släpar sig dit yrvakna och småstressade efter att ha sovit både lite för länge och lite för lite. Ni anar säkert att detta inte är helt idealt; en har inte helt koll på vad det hela handlar om, vad en kan förvänta sig och hur en ska lägga upp resten av dagen efteråt. Vissa vill hävda att det dessutom inte är helt smidigt att skippa frukosten, då detta bidrar till att sänka den intellektuella spänsten. Inte riktigt rätt sinnesstämning, med andra ord.

Vad är då rätt sinnesstämning? Jo - denna: att med darrande knän stiga in i föreläsningssalen i en stilla bävan inför de omvälvningar ens världsbild inom kort kommer att utsättas för. Att med det öppnaste av sinnen närma sig föreläsningstillfället med den totala vissheten att det en vet när en stiger in inte kommer att vara detsamma som när en stiger upp. Att det subjekt en råkar besitta utan pardon permanent och oåterkalleligen kommer att förändras under föreläsningens gång. Att ens självbild och självidentitet kommer att skakas i grunden av de ord och tankar som yttras. Att hela ens ontologiska världsbild är i gungning, och att varats fundamentala natur är öppen för radikal omförhandling. Att ens världsbild är dödsdömd, och att det enda en kan göra är att välkomna den nya ordningen.

Allt annat känns lite halvhjärtat. Faktiskt.

9 comments:

  1. Du, har inte varit på en GrafDesTek-föreläsning... det mest omvälvande som intfäffat under 6 stycken 2-3 timmar långa föreläsningar är att jag funderat lite på en ny taktik i luffarschack :)

    men även om jag knappast förväntar mig någon överraskning så går jag ändå dit för säkerhets skull, ifall han skulle få för sig att säga något nytt och omvälvande, hur lite den chansen än må vara.

    ReplyDelete
  2. har inte du läst retorik och kan sitta och analysera föreläsarens rätt och fel i de långsammare stunderna? ;)

    ...och hur vinner en i luffarschack?

    ReplyDelete
  3. jo, det blev jag klar med under de första 10 minuterna, sen funderade jag lite över frånvaron av pedagogisk strategi (om det nu finns ngt som heter så, annars har jag precis myntat det uttrycket)

    riktigt luffarschack, aka 5 i rad, man vinner genom att få 5 i rad ;)

    ReplyDelete
  4. aha. redan där har vi någonting att fundera på - vilken är den bästa retoriska stretegin för att övertyga föreläsaren om att uppgradera sina retoriska/pedagogiska skills? ^^

    oooh. variationerna och stratagemen är nästan oändliga. den lurigaste spelformen är att till synes lägga på random, för att sedan helt spontant få fyra i rad.
    *har drabbats av det ett antal gånger*

    ReplyDelete
  5. idag, när han rabblade designhistoria, funderade jag på att helt enkelt fråga honom hur han hade tänkt sig att vi skulle komma ihåg ALLT som han sa. om något stod ut som viktigare, om han upprepade hur allt hängde ihop, om det fanns en röd tråd, om det fanns en antydan till personlig anknytning, om han berättade varför vi behöver kunna det, om han hade bättre kontakt med publiken, om han hade lite humor, så hade det blivit en aning lättare att komma ihåg.

    om tanken å andra sidan inte var att vi skulle komma ihåg allt så kunde han ju liksom hoppa över 2 av dom 3 timmarna...

    tror dock inte att den taktiken skulle fungera eftersom han egentligen inte ville föreläsa alls, men fick inte tag på någon annan. varför man blir lärare då vette fan

    ReplyDelete
  6. samtidigt har ju du som åhörare en möjlighet att liva upp tillfället. om publiken inte är allt för stor så går det alltid att starta en polylog på med de andra närvarande, dvs en diskussion. samspel mellan publik och föerläsare, liksom.
    det är tydligen inte så att ni har något att förlora. c:

    jag skulle tro att hen är doktorand, och ser oss studenter som ett nödvändigt ont.
    jag har haft ett par sådana typer. en känner igen dem på håll...

    ReplyDelete
  7. klassen är närmare 100-talet, och vi har i alla fall aldrig varit färre än 50 på hans föreläsningar, så jag tror det blir lite svårt att polylogera effektivt. dessutom verkar han väldigt manusbunden.

    han var egenföretagare tidigare, att gå från det till doktorand känns en smula otroligt..

    ReplyDelete
  8. det var då faen vad du drabbats av en svår retorisk situation.
    stjäl manuset? <_<

    ...du har umgåtts för mycket med mig. ALLA akademiker är inte fluffhuvuden. vissa av oss tar sig faktiskt ut i världen och gör riktiga saker.
    innan de doktorerar. vill säga. ;)

    ReplyDelete
  9. han använder powerpointen som manus (klassiskt misstag #1), så skulle jag sno den skulle det antagligen inte bli någon föreläsning :p

    ReplyDelete