Det går inte att komma ifrån att detta är en radikal förbättring jämfört med den gamla tiden, då de enda sätten att nå ut var att begå någon form av terrordåd eller muta valfri massmedial kanal med ohemula mängder pengar.
Den stora fördelen med att gästspela hos folk är att de tar hand om de tunga lyften - att bygga varumärke, att etablera en närvaro i sociala medier, att orka bry sig om bloggdesign och på det stora hela att dra läsare. Men den som på sikt vill göra det mesta av sin yttrandefrihet behöver bygga sig en egen plattform, i någon form, Och om du känner att en blogg är din grej, så är den här serien skriven för dig.
Now, jag tänker inte låtsas att jag är uttömmande om någonting alls här. Du kanske tittar på texterna, skummar vidare till de andra delarna för att kolla hur mycket det är och känner att det är rätt långt. Det hör till, i och med att det är ett stort ämne. Målet är dock inte att ge slutgiltiga svar om livet, universum och allting, utan att sparka igång en tankeprocess hos dig som läsare/författare. Du kommer inte att kunna läsa allt en gång och sedan veta allt som behöver vetas; men däremot kommer du kunna läsa en del i taget och relatera det till ditt eget skrivande. Månne mer än en gång under tidens lopp.
Det här är inte the one guide to end all guides. Det är snarare en början, en utgångspunkt. Ett sätt att göra det lite lättare för dig att komma igång.
Ty även om det är enklare än någonsin att göra sin röst hörd, så är det inte alltid helt lätt att faktiskt göra det. Särskilt inte när vi sitter med ett tomt dokument och känner att vi egentligen inte har någonting särskilt att säga till världen, enkelheten att säga det till trots.
Låt oss börja.
Vad är en blogg?
Rent tekniskt så är en blogg en slags hemsida som med mer eller mindre jämna mellanrum uppdateras med innehåll. För det mesta text, men även med bilder, videos, musik eller vad som helst som går att lägga på internet. De enklaste formerna är gratis att använda och kräver ingen speciell förkunskap eller utrustning (annat än en dator för att komma åt internet). Mer avancerade användare kanske vill sköta alla tekniska detaljer på egen hand. I den här serien kommer vi att lämna de tekniska aspekterna (så som var en ska blogga, vilken bloggmjukvara som är bäst och hur en mekar med DNS-inställningarna) därhän, och fokusera mer på innehållet.
Mer socialt och innehållsmässigt sett så är en blogg ett sammanhang. Alla inlägg hamnar på samma sida, och den som hittar en blogg för första gången börjar oftast med att läsa de senaste inläggen först för att sedan arbeta sig bakåt i tiden, ett inlägg i taget. Detta är viktigt, eftersom inläggen på så vis pratar med varandra, och efter ett par inlägg så börjar läsaren bilda en mental bild av vad du är för en person. Det kanske eller kanske inte går att peka på specifika delar i enskilda inlägg som motiverar det, men när läsaren slutat läsa så har denne ändå någon slags känsla för att - okay, den här bloggaren är på det här viset.
Detta händer för alla sorters kommunikation. Efter att ha hört ett par låtar från ett band så uppstår en känsla för hur de låter; efter att ha sett ett par tavlor från en målare så börjar de bli bekanta; efter att ha sett ett par filmer från en viss regissör så känns stilen igen. Det är bara naturligt att detsamma händer med bloggare och deras inlägg - särskilt som vi alla har vissa vanor i vårt skrivande som syns på olika sätt i våra texter.
Vi behöver inte oroa oss för att göra ett intryck. Det händer ju trots allt automagiskt, och det är lite av poängen att faktiskt ha någon slags effekt på läsarna. Det vi däremot behöver tänka på är vilket intryck vi gör. Om vi i ena inlägget försöker framstå som superakademiska med massor av svåra ord och tillkrånglat språk, så självdör det en smula om inläggen före och efter består av någonting helt annat. Blondinbella eller Underbaraclara, exempelvis, skulle inte riktigt lyckas med att publicera en text om svårigheterna att etablera en konsensus inom tredje vågens postfeminister - inte nödvändigtvis för att författarna inte kan skriva det, utan för att deras bloggar är fel sammanhang för en sådan text. Läsarna skulle helt enkelt inte vara beredda på någonting sådant.
Beroende på vilket intryck vi gör så kommer vi kunna publicera olika slags texter. Och, än mer, så kommer vi att ha olika slags läsare, med olika förväntningar på oss. Genom att skriva på olika sätt så skapar vi olika sorters förväntningar, och över tid så etablerar vi en alldeles egen personlig genre. En genre är en uppsättning sociala förväntningar, och beroende på hur du lägger fram dina tankar så kommer du tilltala olika personers förväntningar på hur en bra bloggläsning ser ut. Du har full frihet att skriva precis hur du vill, men eftersom läsning sker på läsarnas villkor så underlättar det om du anar vilken genre du skrivit in dig själv i.
Du behöver inte göra en fullfjädrad akademisk genreanalys, men väl ha ett hum om konturerna för hur du framstår i och genom dina texter. Det ger dig en ram att utgå ifrån när du försöker förstå dina läsare, och är en oerhörd hjälp när du funderar på ämnen att skriva om. Och, än mer, hur du kan skriva om dem utan att tappa vare sig stilen eller läsare.
Om vi ska sammanfatta vad en blogg är så är det inte en samling texter som befinner sig på samma plats. Det vore snarare ett arkiv eller en essäsamling, vilket inte riktigt är vad vi är ute efter. En blogg beskrivs bättre som ett socialt sammanhang där de viktigaste komponenten är att läsarna ser fram emot nästa inlägg. Och det viktigaste löftet en bloggare kan ge ligger i just de sista två orden - nästa inlägg.
En blogg är inte en fix och färdig slutprodukt, utan en process. Och det som lockar läsare är kombinationen av vad du skrivit hittills, och löftet om att det du skriver i morgon kommer att vara av precis samma kaliber. En blogg befinner sig med andra ord alltid med ena foten stabilt placerad i framtiden, och den största ära dina läsare kan ge dig är att säga att de ser fram emot nästa inlägg.
"Personlig gennre" (="uppsättning sociala förväntningar"), hum, kan ju vara lite svårt. Som Emerson skrev: “If I contradict myself, then I contradict myself. I am great. I contain multitudes.”
ReplyDeleteFast man äger ju inte snille för det man är galen...
Men inte mycket kan göra andra så arga som när man inte längre är den som de förväntade sig en vara... Förändring hos en människa kan göra omgivningen aggressiv. Men är "konsistens" verkligen ett självändamål?
En genre är alltid en generalisering. Det kan tyckas lite motsägelsefullt att applicera det på en enskild person, men det blir så när det handlar om personliga bloggare - de har sina quirks och egenheter.
ReplyDeleteMed det sagt är jag glad att du frågar. Det innebär att dagens uppföljningspost är rätt ute. Den säger inte att det är ett självändamål, men väl desto användbarare för oss bloggare.
Sedan finns det tusen saker en kan säga om genrebrott, medvetna avvikelser och accepterade undantag, men det är per definition marginalfall i vardagsarbetet. Inte riktigt fokus för just den här serien. ;)