Klass, del VIII: Fält

Vi vet alla hur en fotbollsplan ser ut. Det är en rektangulär yta ett mål i var sin ände, streck som ligger och markerar sina områden och två lag med ömsesidigt uteslutande målsättningar på plats. Med lite runtfrågande kan vi få reda på att strecken har olika namn - mållinje, mittlinje osv - och med lite detektivarbete så kan vi ta reda på vilka spelarna är. Med observationsarbete kan vi till och med ta reda på vilka regler de följer - vissa regler, så som de rörande inkast, går rätt fort att förstå, medan offsideregeln kan ta ett tag.

Om vi vill förstå vad Bourdieu menar med ett fält så kan vi använda en fotbollsplan som utgångspunkt. Det är ett specifikt område med avgränsade målbilder, avgränsade områden med mer eller mindre synliga avgränsningar, och minst två lag med olika målsättningar. Det som gör en fotbollsplan till ett så pedagogiskt fält är inte bara att det är ett fält rent bokstavligt, utan även att det förenklar det till enkla termer - det behövs inga komplicerade förklaringar av vad ett fotbollslag vill, trots allt.

Den lite svårare förklaringen av vad ett fält är ser ut ungefär så här: det är ett autonomt socialt område med egna regler för både inkludering och uppförande, och med egna krav på tillgång till olika kapitalformer.

Fotbollsplanen har sådana, och de flesta är explicita. Exempelvis så får det bara finnas ett visst antal personer på plan under matchtid, vilket gör deltagande till något av ett premium - och sålunda ställer upp en hel del implicita krav på de som aspirerar på att delta. Det finns också explicita regler om hur själva spelandet ska gå till - och med detta följer en hel arsenal av implicita resonemang om när det är rättare än annars att bryta mot dessa regler. Det finns också två lag, som vill peta in bollen i respektive motparts mål - och som följer fältets regler för att uppnå sina målsättningar.

Det som gör att en fotbollsplan bara är en utgångspunkt är att det är en förenklad social situation, all kringbyggnad till trots. Mer intressanta (och mer verkliga) fält är mer komplicerade, i och med att reglerna för deltagande, uppförande och vinnande/måluppfyllande är oklarare. Där fotbollsplanen nöjer sig med att ge vinsten till den som gjort flest mål, är det desto svårare att avgöra vem som vinner på, exempelvis, journalistikens, politikens eller modebloggarnas fält.

Ibland är inkluderingen i fältet som sådant vinst nog, vilket Sverigedemokraternas riksdagsledamöter förmodligen kan berätta allt om.

Det som gör fält till ett relevant begrepp för våra syften ligger i att olika klasser har olika möjligheter att delta i eller inkluderas i olika sådana. Barn från familjer med lågt utbildningskapital har inte samma självklara tillträde till det akademiska fältet som de med högt dito, exempelvis. Samtidigt kräver det akademiska fältet mer än bara rent akademiska framgångar - dess regler blir desto mer komplicerade ju längre in i fältet en beger sig, och när en tagit sig förbi de första stegen så blir fler och fler oväntade förmågor av nöden. Dessa oväntade förmågor kräver (och uppmuntrar) i sin tur innehavet av andra kapitalformer, vilket återigen gör vissa mer sannolika än andra att lyckas göra mål.

Vilket gör att vi, om vi förstår fältet, dess regler och dess målsättningar, kan förstå varför de som deltar i det deltar i det. Och, än mer, varför de gör som de gör.

Att ett fält är ett autonomt socialt område innebär att det inte nödvändigtvis behöver bry sig om vad som händer i andra fält. Deltagarna behöver inte anpassa sig till vad som händer i världen, utan klarar sig undan med att anpassa sig till vad som händer i fältet som sådant. Vilket, exempelvis, de här tre illustrativa exemplen från den (mainstream)politiska delen av bloggosfären visar. Ett fält som, för övrigt, har ganska säregna regler för saker och ting, och om någon vill skriva en analys av detta så - go ahead.

Precis som med de tidigare begreppen - habitus, kapital, klass - så är ett fält något av en avrundning. Det är sällan vi ser att linjerna för var ett fält börjar är så övertydliga som på en fotbollsplan, och ibland är det inte helt självklart vad deltagarna egentligen vill uppnå. Eller, för den delen, vilka reglerna är - det finns gott om motsvarigheter till offsideregeln som är självklara för de som kan den, och till synes smått godtyckliga för de som inte kan den. Men när en väl förstår att två aktörer agerar på eller inom samma fält, blir det desto lättare att börja förstå varför de gör som de gör. Och att de gör så mer i relation till varandra än till någonting annat.

Människor är trots allt sociala varelser. Och det hjälper att veta vilka de är sociala med.

Särskilt som vi varnar våra barn för att hamna i fel sällskap. Även om det för det mesta inte är bloggare, politiker och pirater som står överst på listan av människor med fel fälttillhörighet. -

Och med det är vi, på det stora hela, klara med Bourdieu. För stunden. I kommande inlägg kommer vi drabba samman med Foucault. Om du vill läsa de tidigare inläggen i den här serien om Piratpartiet och klass (som hittills handlat mer om det andra än det ena) så finns de uppradade här.